Hemma igen

Det känns lite konstigt att vara hemma igen. Jag har ju såklart saknat Dan och Sheldon hur mycket som helst men utöver det kunde jag absolut ha stannat ett bra tag till. Vetskapen om att jag ska gå tillbaka till mitt vanliga jobb på måndag känns lite deppig faktiskt. Hehe :P
 
Mina sista dagar var helt underbara! Som jag sa avslutade vi Kruger dagen med vin och lägereld då Karen, en av volontärerna, fyllde år. Egentligen är det strikt alkoholförbud på projektet men med undantag för födelsedagar, min hemgång och Angies bagravning (min lilla duiker) vart det en del vin, öl och shots.
 
Den sista hela arbetsdagen började med att Emma och Molly, flodhästarna, brytit sig ut och hälsade på i stenhuset där Karen spenderat natten på verandan. Som tur var vaknar hon super tidigt och brukar gå upp på ett berg och titta på solnedgången. När hon kom tillbaka höll Emma på att utforska hennes sängkläder samt äta upp hennes sko.
Det var minst sagt ett projekt att få tillbaka dom i sin hage igen. Michaela och Shannon gjorde det första försöket men misslyckades och gav upp. Jag och Scova gjorde det andra försöket men Emma och Molly var mer intresserade av lejonen och surikaterna än av oss och maten, så vi gav upp.
Efter ett tag kom dom till ladan och vi fick bokstavligttalat jaga in dom i hagen igen. Inte det lättaste med en floghäst som hela tiden sätter sig ner i protest. Men det gick!
 
Jag hade bett om att få vara Cat team mina sista dagar så att jag kunde spendera lite tid och säga hej då till alla djuren uppe på gården. Man får inte så mycket tid med dom som Rhino team nämligen. Jag är så glad att det gick bra att jag bytte tillbaka.
Just denna dag var sinnessjuk varm, helt klart den varmaste på mina 3 veckor! På lunchen hängde jag och Dot vid poolen och sola och bada lite, så skönt och behövligt!! Det är dock inte den fräschaste poolen måste jag säga, jag skulle inte bada i den annars eftersom man inte ser botten och desutom hade Molly tagen en sväng i den under morgonen och tagit sönder damsugaren. Haha!
 
Mitt i poolhänget kommer Izak och säger att vi precis fått in en donation från ett företag som "adopterat" ett gäng noshörningar och att vi skulle gå ner och ta lite bilder på dom som vi sedan skulle skicka tillbaka till sponsoren.
Sagt och gjort - vi tog ett sista dopp och gick ner till de stora noshörningarna. Dessa noshörningar har alltid vakter med sig, även fast de befinner sig i inhängnader precis vid anläggningen.
Vi hittar de fösta vi ska fotografera, Annie och Tyson, dom ligger och vilar i skuggan. Vi närmar oss dom långsamt, smygandes medan Dot pratar försiktigt med dom så att dom ska veta att vi är där och inte bli rädda och rusa upp. Allt gick fantastiskt smidigt, jag fick till och med gå fram och klappa på dom!!
Egentligen får inte volontärerna gå in i de här hagarna och verkligen inte gå fram och hälsa på noshörningarna så jag känner mig verkligen extremt lyckligt lottad och väldigt speciell som fått uppleva detta! Helt magiskt!
 
På kvällen hade vi lite hejdå party för mig med lägereld. Så mysigt!
Vi satt och prata och drack vin och öl - rätt vad det är föreslår Liz, en av volontärerna, att vi ska shota vodka! Hon hade egentligen köpt den till en vännina men det visade sig att hon inte dricker vodka så vi kunde lika gänra dricka upp den. Alla blev rätt chockade kan jag säga, hon är inte direkt den man förväntar sig ska bjuda på shots, haha!Hon sprang och hämtade shotsen, det var ett pack små flaskor i olika smaker, alla blev helt till sig!
Tillslut var det bara jag och Izak kvar. Vi satt och pratade och drack lite öl, så trevligt! Ett perfekt avslut på en fantastisk resa!
 
Aversedagen arbetade jag endast på morgonmatningen och var med på morgonmötet där Dot hade ett föredag och skillnaden mellan vit och svart noshörning, jätte intressant! Sedan var det dags att packa och duscha...
När jag kom ner till ladan med min packning mötte jag Petronel som precis skulle ut och hämta ett djur. Jag gick en jätte kram och ett stort tack för mitt arbete och allt jag bidragit med. Sedan gav hon mig ett brev som hon personligen skrivit till mig och ett armband till förmån för noshörningarna! Så himla fint!! Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att åka tillbaka snart! <3
 
Sista lägerelden
 
Projekt hämta Emma...
 
Tar en sväng till surikaterna som minst sagt var väldigt nyfikna på flodisarna!
 
Emma som satt sig ner i protest.
 
Jag och Annie - ett av det mest fantastiska ögonblicket under hela resan!
 
...Goats
 
Den blyga busch babyn börjar bli lite modigare
 
Ett sista hejdå till Zac <3
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0